söndag 3 oktober 2010

Blogginlägg B: Etik i medierna

I och med att nyheter sprids med vindens fart ökar även pressen på de olika medierna. Om en tidning tvekar med att publicera en nyhet kommer det alltid finnas en annan som publicerar utan att blinka. Gränsen för vad som bör publiceras och inte är en svår nöt för de olika medierna att knäcka och de utmanas dagligen.

Med hjälp utav internet kan vem som helst få information om vad som helst, när som helst. Och allt med hjälp utav några enkla knapptryckningar. Informationen är bara några sidor iväg och det där med etik flyter allt längre bort. 
 
Det finns en enorm möjlighet för människor att kommunicera och publicera material via Internet. Frågan är vad som är lämpligt att publicera? En grundregel för vad som är lämpligt att publicera kanske borde vara sådant som är lagligt i andra medier, det vill säga sådant som inte är kränkande för någon annan person. När man ska publicera något på nätet anser jag att man bör rätta sig efter vad som är etiskt korrekt i det dagliga samhället.

Hur många gånger har man inte läst om olika människor som har blivit uthängda på Internet, främst Facebook och på olika bloggar. Alla kommer säker ihåg flickan som blev våldtagen i Bjästad och sedan uthängd på Facebook av sina skolkamrater. Detta är bara en händelse av så många fler.

Något man inte får glömma är att Internet och ”gammelmedierna” spelar under två helt olika regler. I de pressetiska reglerna för tv, press och radio står det följande: Det gäller ”att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet”. Så länge det inte finns en ansvarig utgivare för det som sprids på internet gäller inte samma regler. 
 
Händelsen i Malmö är en annan stor händelse som skapade stor debatt. En man blev knivmördad av två ung män, dock var det inte detta som skapade debatten. Den stora frågan var om vad som bör publiceras. Var det tex relevant att mannen som blev mördad vad homosexuell? Att de två unga männen bara var 15 och 17 år gamla? Att den ena mannen skrev aktivt på sin blogg om olika extrema moral frågor?

De olika ”gammelmedeierna” satte ribban olika. Vissa gick fullt ut med argumentet att de vill publicera det som är intressant för läsaren, att de inte sopar något under mattan. Vissa var lite mer försiktiga och höll sig till fakta som kunde bevisas och vad de bedömde var relevant.

Enligt mig så verkar allt hänga på hur tidningen väljer att vinkla nyheten och vad de vill ha för vinst. Självklart säljer tidningen med de smaskiga detaljerna mer än den som håller sig till nyheten. Frågan är dock om det är värt det i slutändan? Jag anser att det finns en stor risk att läsaren förlorar respekten för tidningen och på detta sätt förlorar på det i längden.

/Karolina Johansson


2 kommentarer:

  1. Jag håller med dig angående att läsaren kan tappa respekten och förtroendet för tidningen om man alltid väljer att publicera för mycket fakta. Speciellt om man gång på gång skriver om oskyldiga människor som blivit misstänkta. Men samtidigt så tror jag att väldigt många läsare är för nyfikna och vill veta varje detalj om vissa brott. Därför kommer dessa tidningar sälja ändå.

    Seema Al-Rufeye

    SvaraRadera
  2. Väldigt intressanta tankar om vad man egentligen bör få publicera på internet. Det är en välbehövlig debatt och kanske behöver nätets spelregler bli mer omfattande.

    Händelsen i Malmö är givetvis riktigt svår ur ett journalistiskt perspektiv. I det här fallet har jag svårt att se gärningsmannens bakgrund som irrelevant. Med tanke på omständigheterna tycker jag det vore rent missvisande att inte publicera uppgifter om mannens blogg etcetera. Exempelvis om nu mannen blev mördad över en dispyt. Hade en heterosexuell muslim blivit mördad på grund av samma dispyt?

    Sedan är det precis som du säger, att tidningarna själva väljer sin väg beroende på hur de vill uppfattas. De som tidigare inte publicerat liknande uppgifter vill säkert vara konsekventa och så vidare.

    Lite stavfel som en hederlig korrekturläsning hade tagit hand om :) (med risk för att kasta sten i glashus)

    /David Snårelid

    SvaraRadera